Kerstin Knutsson avled den 8 juni i en ålder av 66 år. Närmast anhöriga är Egil, livskamrat och barnen Karin och Lisa.

Jag har följt Kerstin under hennes framgångsrika akademiska karriär vid Tandvårdshögskolan i Malmö. Vi var arbetskamrater och under en period var jag hennes chef. Kerstin blev färdig tandläkare 1979 och efter några år fick hon först anställning vid Avdelningen för Oral diagnostik och i mitten av 1980-talet vid Avdelningen för Odontologisk röntgendiagnostik, Odontologiska fakulteten, Lunds universitet. Odontologisk röntgendiagnostik blev området Kerstin fördjupade sig i och hon utnämndes som specialist i ämnet 1994.

Kerstin fattade tidigt intresse för forskning och hon blev särskilt intresserad av kliniskt beslutsfattande. Hennes avhandling handlade om på vilka grunder tandläkare fattade sina beslut vid behandling av visdomständer utan symtom och sjukdom. Jag minns fortfarande hur stolt och lycklig hon var över en fin disputation och högtidlig promovering och avhandlingen blev utsedd till 1996 års bästa avhandling av Svenska Tandläkare-Sällskapet.

Ämnet fortsatte att intressera henne och hon blev en engagerad handledare för forskarstuderande vid Odontologiska fakulteten. Områdena varierade från antibiotikaprofylax, visdomstandskirurgi, behandlingsstrategier vid tandlossningssjukdom och indikationer för röntgenundersökning vid olika sjukdomstillstånd, alla med inriktning mot kliniskt beslutsfattande och hälsoekonomiska aspekter. Efter en framgångsrik period som handledare och ett flertal publikationer utnämndes hon år 2011 till professor vid Malmö högskola i ämnet Odontologisk röntgendiagnostik, med speciell inriktning mot kliniskt beslutsfattande.

Som arbetskamrat var Kerstin glad, social, kritiskt tänkande och alltid med en spetsig fråga på lut. Hon var den som satte igång många, långa livliga diskussioner både med studenter och kollegor. Hon samarbetade gärna med personer utanför den egna kunskapskretsen och bidrog ibland med inslag i media, ofta med kritiska synpunkter på etablerade behandlingsformer och attityder inom tandvården. Kerstin var orädd och kunde vålla häftiga debatter med sina åsikter som konsekvent byggde på vetenskapliga fynd. Målet var att alltid kräva evidens för diagnostik och behandling, så att patienten blev korrekt omhändertagen.

Förutom hennes forskningsinsatser har hon bidragit med kunskapsutveckling och publikationer inom det pedagogiska området. Kerstin var under ett par år studierektor för grundutbildningen av tandläkare vid fakulteten. Hennes analytiska tänkande genomsyrade också denna uppgift.

Det är med stor sorg beskedet når mig om Kerstins bortgång. Vi är många som kommer att sakna henne och hennes mod att ifrågasätta.

Arne Petersson
Professor emeritus